Personlig stil - del 1



Jag har alltid varit avundsjuk på folk som är stilsäkra. Som kan gå in i en butik och snabbt scanna av läget - välja ut det precis det där extra som blir helt rätt. Det tog lång tid innan jag hittade min stil - och med stil menar jag då enlighet i form ex kläder och heminredning - en röd tråd.

För många år sedan gjorde jag en färganalys. Jag betalade för att en kvinna skulle hålla upp tyger framför mitt ansikte och så skulle vi se vilka färger som lyfte mig och vilka som sänkte mig. Vi kom fram till att jag var en vår/höst och jag fick med mig en liten färgkarta som jag skulle ta med mig när jag shoppade. Jag kan inte säga att jag tjänade in pengarna, jag var fortfarande vilsen i butiker. OK jag fattade att vissa färger klädde mig bättre men för övrigt så blev jag inte mycket klokare. Jag fortsatte köpa på reor, titta på vad andra hade på sig t ex expediter och kom hem med hopplösa plagg som hängdes in i garderoben för att aldrig mer komma ut.

En mycket stilsäker väninna sa för ett par år sedan - du skulle ha Odd Molly. Jaha frågade jag, som inte alls visste vad de var för märke, hur ser de kläderna ut? Ja de är lite bohemiska, folkloreinspirerade, stora tunikor m.m. Jag såg nog lite förnärmad ut - jag som försökte vara en avskalad, tuff, strikt kvinna i kavajer.
Så hittade jag en söt liten kofta som jag föll pladask för. Bad min man köpa den till Mors dags present och upptäckte märket på armen - det var Odd Molly. Koftan var så rätt - jag stormtrivdes i den och började leta efter fler plagg från OM.




Du som följt min blogg vet att det är en kärlek som håller i sig.
Nu hänger inte kläderna i garderoben - jag har dom framme på en klädstång - ett mycket speciellt förhållande till kläder - har aldrig haft det tidigare. Jag gillar formen, tygerna, de små citaten - helheten. Jag kan släppa allt för att kolla in OM:s kollektionssläpp, läser OMbloggar, rusar över hela stan för att just hitta den Fonda Dress Pink som jag bara måste ha. Något felköp har det blivit - för hela kollektionen passar inte mig (tur - suckar mannen uppgivet) men som tur är betingar plaggen ett högt andrahandsvärde och är lätta att sälja.

Det finns många poänger med att känna sig stilsäker (inte samma sak som att vara det).
Ekonomin är en : Även om plaggen är dyra så köper jag färre plagg och det jag köper används. Hade jag inte hittat ”mitt märke” så tror jag att jag skulle lagt pengar på en Personal Shopper - tror absolut att det är ekonomiskt effektivt.

Jag är mycket förtjust i en blogg med bilder på extremt stilsäkra människor:
The Sartorialist
Bloggaren - Scott Shuman fotograferar människor med personlig och läcker stil på gator i storstäder. Se och bli inspirerad!



skärmdump med bild fr The Sartorialist

Kommentarer

Populära inlägg